Intervjun

 

 

 

Nina Sparr är hårkulla som reser mycket i sitt jobb, har sin ateljé i Våmhus på släktgården men befinner sig också ofta i Nästansjö hos sin pojkvän Roland.

Berätta om ditt yrke som hårkonstnär:

Det är en gammal konst som man inte riktigt vet var och hur det började. För länge sedan hade perukmakarna monopol på hårkonst och när det monopolet upphörde i mitten av 1800-talet blev det ett hantverk för kvinnorna i Våmhus i Dalarna. Det var väldigt fattigt i Siljansbygden vid den tiden och det var därför vanligt med Herrarbetsvandringar. Det innebar att folk for från Dalarna till Stockholm och andra städer i Sverige, och även utomlands, för att arbeta. Så gjorde även hårkullorna. I början gjorde de ringar av hästtagel som de sålde och så småningom övergick de till att göra smycken och annat av människohår.

Hur kom det sig att du valde att bli hårkonstnär?

Jag är femte generationen i min släkt som håller på med detta hantverk. Min mamma var också hårkonstnär men det är på pappas sida hantverket gått i släkten. Jag har alltid tyckt om att handarbeta och jag hade funderat på att bli textillärare men så öppnade jag egen ateljé (Ateljé Sabina, som fått sitt namn, inte efter henne själv utan, efter en hund som hon haft) när jag var 19 år och på den vägen är det.

Hur går det till?

Jag åker på många mässor och visar upp vad jag gör. Jag har en stor kollektion med både traditionella modeller och egen design. Sedan kommer folk och lämnar in antingen sitt eget eller någon anhörigs hår och gör en beställning. Det vanligaste är att de beställer smycken eller familjeträd. Håret måste vara 20-25 cm långt (men det går även göra mindre saker om man t ex barnlockar som ska vara med i familjeträdet).

Vad är det bästa med ditt yrke?

Det är otroligt roligt och omväxlande. Jag tycker det är rogivande att arbeta med hår, timmarna flyger fram när jag sätter mig med det. Jag kan känna fascination över att ett sådant fint material kan bli nästan vad som helst. Sedan möter jag så otroligt många människor och får ta del av deras livshistorier. Det blir väldigt personligt.

Rosetten längst upp är en av de vanligaste tradionella modellerna när det gäller hårarbeten. Nina varierar sina alster med guld, stenar och andra material.

Här är ett exempel på en familjetavla, där de olika familjemedlemmarnas hår finns med. Även hår eller fjädrar från djur kan finnas med i en sådan tavla.

Slutligen får Nina svara på de vanliga intervjufrågorna:

Vad är det bästa med Nästansjö?

Jag trivs bra här. Även i Dalarna har vi mycket snö så på den punkten är det ingen större skillnad. Nästansjö ligger vackert. Jag är naturmänniska och här är lugnt och skönt. DEt bästa är ju förstås att familjen finns här!

Vilket är ditt drömresemål?

Indien, Tibet, Kina... Där finns så mycket annorlunda kultur och hantverk.

Om du får tre önskningar vad önskar du dig då?

Det är svårt.. det är så mycket. Fast egentligen tror jag att allting har sin mening. Jag nöjer mig med det svaret!

Vilken plats i Nästansjö vill du rekommendera andra att besöka?

Det är svårt, jag har varit här för lite ännu. Roland har tagit med mig till olika platser, vi har åkt olika vägar och på vissa platser kan jag känna bara.. åh! Men någon specifik plats.. nej, jag kan inte säga det.

  H ur tänker du dig Nästansjö om 20 år?

Jag har ingen aning! Jag har varit här för lite tid. Hoppas i alla fall att byn får leva kvar.

Ifall du gick vilse på Nästansjömyra och bara fick ta med dig en sak...?

Vilken svår fråga! När man går vilse har man bara med sig det man har med sig. Så är det!